Högby Runsten Ög 81 halftan krikum treks

Ög 81 Högby gamla kyrka. Kors med svastika i mitten.
§A · þukir · resþi · stin · þansi · eftiʀ · asur · sen · muþur·bruþur · sin · iaʀ · eataþis · austr · i · krikum · §B · kuþr · karl · kuli · kat · fim · syni · feal · o · furi · frukn · treks · asmutr · aitaþis · asur · austr · i krikum · uarþ · o hulmi · halftan · tribin · kari · uarþ · at uti · ¶ auk · tauþr · bui · þurkil · rist · runaʀ ·
Hage krig kämpar/smutskastar diser österut i svärmen Guds mansvindkatt vigt syndar alla fä for fruktansvärd trädkase hål kämpar öster i svärm blev alfta holmgångsgående dräpande vind blev skyfall och dödar boende (människor).
”Ata, að, to stain, defile, smear; líkþrá Naaman skal atast á þik ok þína ætt, Stj. 618. 2 Kings vi. 27 (now freq.)”
”dísa-blót, n. a sacrifice to the dísir,”
asur a-sur ”Surtr, m., gen. Surts and surtar, [svartr], the Black, the name of a fire-giant, the world-destroyer,
”syn, f., gen. Synjar, [synja; syn is the root from which syn-ð is a derivative]:—a denial, protest; used in law phrases, koma, setja, hafa syn fyrir, to protest or repel a charge on oath, by ordeal, or the like; ef þeir hafa syn fyrir, þá skulu þeir synja með einseiði, K. Á. 150; hann setti þar syn fyrir, ok bauð skírslur, Fms. Ix. 5; bændr kómu þar sumir syn fyrir sik, Hkr. i. 89; hón er sett til varnar á þingum … því er þat orðtak, at ‘syn sé fyrir sett’ þá er hann neitar, Edda 21; the word is freq. In the compd nauð-syn (q. v.), necessity, otherwise obsolete. II. The name of a goddess, Edda 21; arin-syn, the goddess of the hearth, Þd.; mens Synjar (gen.), the goddess of the necklace, i. e. a woman, Lex. Poët.; according to Edda 21, Syn was the goddess of lawsuits.”
”SYND, f., older form syn-ð, syn-þ, shewing that the d is inflexive, svnþ, svnþir (sins), Mar. Pref. Xxxii, xxxiii, Eluc., Greg., passim; [A. S. syn and synn, whence the Norse word may have been borrowed when Christianity came in, for it does not occur in poets of the heathen age; Engl. Sin; Germ. Sünde; Dan. Synd]:—a sin (it prop. Means ‘negation, denial,’ no doubt referring to denial by oath of compurgators, ordeal, or the like), Mar., Stj., Bs., H. E., passim in old and mod. Writers in an eccl. Sense only, for the very word implies a Christian, not a heathen, notion (the heathens said glæpr or the like);
Jätten Surt äger ett svärd: Surt klyver Frej, men dör galen av smärta, i de världsförgörande vågorna av eld och i forsen när bergen skakar och marken rämnar. Men Surt är ju en eld-jätte? Hur kan det passa samman med översvämningen? Det är Surt som smälter snön i slutet av Fimbulvintern.
treks TRÉ, n., gen. Trés, dat. Acc. Tré; pl. Tré, gen. Trjá; spelt treo, Stj. 14, 74, Barl. 138; dat. Trjám; with the article tré-it, mod. Tréð; [Ulf. Triu = ξύλον; A. S. treow; Engl. Tree; Dan. Træ; Swed. Trä, träd, the d representing the article; in Germ.
treks
KASA, að, [kös], prop. To heap earth or stones upon, to earth,
SAOB ”[fsv. Kasi, eg.: samling, hop, hög, anträffat bl. (i ordspr. Thz synis wäl a kin hwar kasi masaar) om föda som håller på att tuggas (jfr Noreen VS 3: 162 (1914)), sv. Dial. Kas, kasa, kase, hop, hög, stack, liten torkad ruka m. m., motsv. d. dial. Kas(s)e, hop, hög, nor. Kos, kas, kase, kasa, hop, hög m. m., isl. Kǫs, hop, hög; jfr fin. Kasa, hop (lånat från de nord. Spr.); av en ieur. Rot. Ges, bringa tillsammans, som föreligger i bl. a. KAST, sbst.1, KASTA, v. (möjl. Äv. i KAR, sbst.1, KÄRIL), samt i lat. Gerere, bära m. m. (jfr DIGERERA, GERUNDIUM, GEST m. fl.). — Jfr KASA, v.1] Hög av uppstaplade l. löst på varandra liggande föremål (l. mängder av ngt ämne) samt i anv. som närmast utgå från denna bet.”
asmutr ”smótti, a, m. a loop or hole, = smátt; in tjald-smótti, from smjúga.”
”Surtr, m., gen. Surts and surtar, [svartr], the Black, the name of a fire-giant, the world-destroyer, Vsp. 52, 54, Vþm. 17, 18; Surta(r)-logi, the flame of Surt, the last destruction of the world by fire, . 2. The name of a black dog.”
”krikt, n. adj. = krökt (q. v.), swarming; mjöl var krikt, the flour was swarming
”HÓLMR, prop.
Referring to the hólmganga
halftan alfta?? ”ÁLPT, more correctly álft, f. the common Icel. Word for swan, Lat. Cygnus; svan is only poët."
”kári, a, m., poët. The wind, freq. In mod. Usage: a pr. Name.”
uti ”úði, a, m. [a corruption for úr, q. v., changing r into ð, as in freðinn from frerinn], a drizzling rain, freq. in mod. usage.”
”BÚI, a, m. [búa]. I. a dweller, inhabitant, only in compds as haug-búi, hellis-búi, berg-búi, a dweller in cairns, caves, rocks, of a ghost or a giant; ein-búi, an anchorite, a bachelor; himin-búi, an inhabitant of heaven, an angel; lands-búi, Lat. Incola; ná-búi, a neighbour; í-búi or inn-búi, incola, Snót 71; stafn-búi, q. v.