Besviken - Känsliga bitar - Anders & Putte - Officiell musikvideo

Prenumerera gärna på kanalen: https://barngalaxen.lnk.to/sub​
#kansligabitar #barnmusik

Runt 1990 fick jag en förfrågan om att göra musik till gamla barnramsor. Jag tog med Lars In de Betou, ”Putte”, i projektet och tillsammans gjorde vi ”Gretas Radioprograms Show” som sedan blev ”Gretas TV-programs show”. I den sistnämnda var idén att göra MTV-iga videor till nygjord musik om ”Pelle Plutt”, ”Den lilla, lilla gumman”, ”Knut knöt en knut” och andra tidlösa ramsor. Paul Wesenlund gjorde videorna på det mest ambitiösa sätt och dom kom att rulla rätt mycket i TV. Det fanns liksom inget liknande. Då.

Det hela tog skruv och jag och Putte fick göra fler musikvideor. ”I var och varannans värld” och ”Planeten Pi”, program som gjordes kring 1992-93, handlade det om naturvetenskap. Fortfarande som en snegling mot MTV, pastischer på Talking Heads, Roxette, Sting och Madness men med titlar som ”Hävstångssång” och ”Tunga Saker”.

Efter ett tjugotal låtar på det temat tyckte vi att det var dags att göra låtar om det allra viktigaste, om att vara människa med känslor som att vara ledsen, arg, besviken och rädd. Det blev ett dussin videor under rubriken ”Känsliga Bitar” som med tiden följdes upp av ”Mycket Känsliga Bitar”. Största hiten var ”Nöjd”. Det mesta släpptes på skiva och vi var nominerade till grammis tre gånger innan vi äntligen fick den på fjärde försöket, 2004. På vägen hade vi fått idel fina recensioner och en utmärkelse av SAMI som kändes väldigt flott.


Vi drog oss länge för att försöka göra låtarna live, men våren 2000 satte ”Musik i Väst” ihop en turné åt oss och efter idogt repande gav vi oss iväg. Det var så klart fruktansvärt roligt och de tio kommande åren fortsatte vi att spela sammanhängande eller strögig i folkparker, skolor, festivaler och teatrar.

I TV fortsatte vi att göra låtar och ”videor” för barn men nu med sagovärlden som tema. Till ”En sagolik kväll”, som vi gjorde två serier av, skrev vi låtar till Askungen, Hans och Greta, Haren och Igelkotten och en massa andra bekanta från fabelvärlden.

”En Gudalik Show” fick låtar om Zeus, Hades och Kung Midas (”Sanden blev till guld”). Det blev aldrig någon skiva av allt det, har inte blivit än i vilket fall. Det var liksom för tungrott att ha med skivbolag och marknadsavdelningar att göra och att alltid få höra att ”-Barnmusik.. Det är jäkligt svårt det.”


Ända från första skivan vi gjorde har jag och Putte sagt till varandra: ”En dag.. En dag kommer det att komma fram unga fullvuxna människor till oss, fatta våra händer, titta oss i ögonen och säga…” Ja, typ tacka för låtarna dom gillade när dom var små. Någon slags vacker påhittad filmsekvens som vi visualiserat när det varit motigt efter någon missad grammis. Lite så har det börjat bli nu vilket är rent larvigt kul. Barnlåtarna, programmen och videorna är nog det jag är mest nöjd med. Så, det kanske är dags för ett nytt försök. Några ”Best Of”, några ”Absolut Känsliga Bitar”, ”Anders & Putte live in Japan”. /Anders Lundin

Används med benäget tillstånd av Sveriges Television
(P) & (C) Universal Music under exclusive license from Sveriges Television