Sölvesborg Stentoften. ara geu - örnen skriar örnen ser lik.

Stentoftestenen Stentoften, Dr 357, kan ses som en påskrift av ett heligt ingått avtal. Ett avtal med haþuwulf och hans dom över Siggeir. De första fyra raderna är så noga jag kan efter runorna på stenen. På några ställen stavar de lite olika, men ord för ord, är innebörden lika. Sista raden från Björketorpsstenen finns inte med.
ᛅᛁᚢ ᚺᚼ ᛒᛟᚱᚢᛗᛦ (lägg märke till att R skrivs ᛦ och inte ᛘ som på Björketorpsstenen) niu ha borumR
ᚾᛁᚢ ᚺᚨ ᚷᛖ ᛋᛏᚢᛗᛦ (lägg märke till ”n” skrivs ᛅ och ᚾ) niu ha ge stumR
ᚺᚼᚦᚢᚹᛟᛚᚼᚠᛦ ᚷᚼᚠᛃ haþuwolafR gafj
ᚺᚼᚱᛁᚹᛟᛚᚼᚠᛦ ᛗᚼ--ᚢᛋᚾᚢᚺ-ᛖ hariwolafR ma--usnuh-e
ᚺᛁᛞᛖᛦ ᚱᚢᛅᛟ ᛅᛟ ᚠᛖᛚᚼᚺᛖYᚼ ᚺᛖᛞᛖᚱᚼ ᚷᛁᚾᛟᚱᛟᚾᛟᛦ HideR runo no felaheka hedera ginoronoR
ᚺᛖᚱᚼ ᛗᚼ ᛚᚼᛋᚼᛦ ᚼᚱᚼ ᚷᛖᚢ ᚹᛖᛚ ᚼ ᛞᚢᛞ ᛋᚼ ᚦᚼᛏ hera ma lasaR ara geu we(l) a dud sa þat
ᛒᚼᚱᛁᚢ ᛏᛁᚦ bariu tiþ

Inskriften: niu ha, nio hundra borumz, boren, buren, framburen (anlända), niu ha gestumz, niohundra ge stämmor, jämför tyskans gestimmt. haþuwulf g(l)afj(a) glaf – ett slags svärd, -ja, den gotiska ändelsen för bestämd form – betydelsen blir ”det stora svärdet” hariwulf ma usnuh--e - må o-snyta. Sedan en direkt kopiering av vad som står på Björketorpsstenen. En underskrift helt enkelt. De var överens. Sedan drog de ut i krig, vetandes att många av dom skulle dö.

ara geu I Valans visdom vers 54 har vi ”skriar örnen bleknäbb sliter i lik”. Arasten/Örnaklippan som Helge Hundingsbane satt under.
geu ”gey, n. barking, elsewhere gauð, (mod.)”
geu ”GEYJA, pret. Gó, Orkn. 114, 150, Nj. 74, Rd. 302, Fas. Ii. 33; 3rd pers. pl. Gó, Fms. Xi. 12; pret. Subj. Gœi, 10; pres. Indic. Geyr (spelt gœr), Clem. 44: [Dan. Gjö; Swed. Gö]:—to bark; er vér heyrðum hvelpana g., Fms. Xi. 12, passim (above):—metaph. To scoff at, blaspheme”.
Att det står svärd här: åter igen en koppling till vem Haþuwolf är i böckerna. Sinfjötle, Loke och Beowulf hade alla fäder med koppling till svärd och nu även Haþuwulf.
”Nu är det hugget i sten” passar ytterst väl in på dessa två. Och det är kanske härifrån det stammar.