Till Julia: Friarvisa från Dala-Floda

En dramatisk visa som landar i en varm famn. Jag hoppas den kan bjuda på tröst.


Det var en lördagsafton, jag skulle ut och fri’,
då dröjde jag så länge till klockan slagit ni’.
Men när jag kom till vännen, då slapp jag inte in,
då bultade jag på dörren, då slapp jag genast in.

Men där var fullt med herrar och redelige män,
gullringarna dom skänkte för hon skull’ bli dess vän.
Vad skall en annan tänka som intet har att skänka,
och jag som är så fattig och inga pengar har.

De nappade mig i kragen och ville kast’ mig ut,
men så hittades på att lyckas så hon blev min till slut,
för när dom börja’ sprätta blev herrarna så lätta,
och lilla vännen sade: Jag älskar endast dig.

Då tog jag av mig rocken för jag vart lite varm,
sen la' mig att sova på lilla vännens arm.
Och inte kan jag tala, ej heller kan jag skriva,
hur skönt det var att vila på lilla vännens arm.


Sjungen av Anders Bondensson, Dala-Floda, Dalarna, Sverige.

Sången har en kedja av traditionsbärare, och notuppteckningen är gjord efter Per Gudmundssons version. Per har lärt sig visan av Alf Tangnäs, som i sin tur lärde av Anders Bondensson. Alf berättar att Anders var en person som levde som han lärde, och levde livet fullt ut. Visan sjöngs också av Anders far, Perlasos Lasse Bondensson, storsångare på Syrholn. "Så hittades på att lyckas" är ett lokalt uttryck i Dala-Floda, och betyder ungefär att det började lyckas.




#vocal #folksong #EvaRune #choir #traditional #singing #sweden #PangeaChoir #choirtutorial #tutorial