C Eriksson MAX - Akt 1

Mycket av varje med Claes Eriksson och Anders Ekdahls Maxorkester.
Vad handlar den här föreställningen om? Allting. Hur kan den beskrivas? Det går inte. Är den obeskrivlig alltså? Ja. Varför heter den MAX? Därför att MAX har namnsdag den första februari. Har det med saken att göra? Inte alls. Är den rolig? Oj oj oj! Vad betyder det? Det är jo jo jo baklänges. Jag förstår. Gör du verkligen det? Nej. Då så. Finns det något att tillägga? Ja. Vadå? Måste ses. Är det verkligen nödvändigt? Ja. Då får jag väl göra det. Bra!

Kära publik! En gång i en avlägsen dåtid gick jag ner i källaren för att sortera mitt humör. När jag kom upp igen hade allt förändrats. Jag var glad. Det hade slutat regna och det blev chokladpudding till efterrätt. – Det här är max alltså, tänkte jag. Så intensivt förmodligen att jag sa det högt. För plötsligt var det någon annan i sällskapet som sa: – Nä, max är den första februari. Jag tittade i almanackan och det visade sig stämma. Det är Max den första februari. – Vilken bra idé, tänkte jag. Till en föreställning. C Eriksson MAX. Och så har vi premiär den första februari…