9,5 teser av Thomas Gur tal på en sten Pop-up utanför Visby Domkyrka, Almedalen 2018

video Lånad från Anna Jung på Facebook

9,5 teser om integrationen –
så får vi bukt med problemen fram till valet 2038

Solitär, spontan pop-up-seminarium med Thomas Gür i Visby onsdagen den 4 juli 2018, 14.00
---
”Seminariet har titeln ”9,5 teser om integrationen – så får vi bukt med problemen fram till valet 2038”, som också är rubriken på det kortare föredrag som jag inleder med. Ja, årtalet är korrekt. Jag vill titta 20 år framåt. Och även att det blir 9,5 teser. Jag har inte så många bra idéer att det kan bli tio gånger fler.”

Tomas Gur skriver på Facebook;

ETT PERSONLIGT AVSLUT

Igår onsdag hade jag, som säkert många FB-följare vet, för det andra året anordnat ett pop-up-seminarium om integration, utanför parken om omger Visby domkyrka. Den samlade cirka 100 intresserade deltagare som lugnt lyssnade när jag utan högtalare föreläste kring integrationsfrågor i ett 20-årigt perspektiv. Jag hade även planerat en diskussion med deltagarna som underlag för en artikel i Göteborgs-Posten till början av augusti.

Någon längre diskussion blev det inte, då plötsligt – utan förvarning eller något påpekande från kyrkans personal – kyrkklockorna plötsligt drog igång efter att jag ”mässat” i kanske en halvtimme.

Det var domprosten Mats Hermansson som beslutat sig för att ringa i klockorna för att varna om ”fara å färde” och på så sätt störa ut mitt möte.

Domprosten har sedermera, i ett pressmeddelande från Svenska Kyrkan, förklarat: ”Beslutet att ringa i klockorna var överilat, situationen motiverade inte den åtgärden.” Därefter skrev även ärkebiskopen Antje Jackelén följande: ”Håller med domprosten om att det var överilat att ringa i kyrkklockorna.”

Därmed kan också sägas att den civilitet som jag efterlyste i mitt försök till samtal med domprosten utanför kyrkporten, till del är upprättad. Det är en väsentlig aspekt av det demokratiska och frihetliga samtalet att vi, i dialogen och polemiken med våra motparter och meningsmotståndare, inte tar till vare sig överord eller oöverlagda handlingar som vi senare måste ångra såväl i offentligheten som säkerligen också i andanom.

Ty det är trots allt fast inmurat i den grundläggande tro som även är Svenska Kyrkans, en övertygelse om att även den mest förtappade av oss kan finna vägen, sanningen och livet. Och att vi kan hoppas på förlåtelse, så som också vi är beredda att förlåta dem oss skyldiga äro.

Sålunda är tilldragelsen i Visby på ett personligt plan utagerad för min del, även om jag skulle tro att den kommer att diskuteras från ett antal mer offentliga aspekter även framöver, och obeaktat att jag inte fått någon personlig ursäkt från Svenska kyrkan företrädare om att det ringts ”fara å färde” för att varna för en enskild svensk medborgare.

Slutligen: I diskussionen som följt på denna händelse har det både ställts frågor och framförts olika påståenden om vad jag sade dels när jag talade på kyrkbacken i cirka en halvtimma, dels när jag försökte samtala med domprosten utanför kyrkporten. Det bästa med de två tillfällena är att allt finns inspelat, och man kan sålunda bilda sig en uppfattning själv.

Länkar till mitt tal:

"samtal med Domprosten Mats Hermansson";
  / 1976328979085285  

Länkar till citaten:
https://www.svenskakyrkan.se/…/uttala...

  / 1014541039707844608