SVERIGE ÄR BÄST - PÅ ATT GE BORT MEST

I vårt land…där skatterna stiger…säger politikerna:
“Vi ger bort mer…för så gör… vi här.”

De gav bort vägarna…
sjukhusen också…
skolorna försvann…
till ett projekt… långt härifrån.

Folket frågar stilla:
“Är det här… verkligen klokt?
”Politikerna svarar:
“Vi är rikast… i hela jordens bok.”

Allt vi äger…
ger vi bort.
Allt vi har…
blir export.
Varje skog…
varje gård…
skänks till världen…
i ett löfte… så stort.
Sverige är bäst…
på att ge bort mest.´

De gav bort skogarna…
och fjällen… i norr.
Marken vi bodde på…

De sa i riksdan: “Nu är stunden här,
att visa världen hur givmilda vi är.
”Så de började med skatten… men det räckte inte då,
för snart gav de bort allt… som vi byggt upp här ändå.

De gav bort vägarna till nåt globalt projekt,
sjukhusen till ett program som ingen riktigt läst.
Skolorna skickades som “demoprojekt i norr”,
och broarna försvann till “en fond som tar hand om allt som kommer sen och förr”.

Och folket frågade försiktigt: “Men är det här verkligen klokt?
”Politikerna log och sa: “Ja, för vi är ju rikast på jordens brok.”

Allt vi äger… ger vi bort.
Allt vi har… blir export.
Varje krona, varje sten, varje liten gammal gård —
skänks till världens alla projekt, i solidaritetens namn så stort och hårt.
För Sverige är bäst… på att ge bort mest.

De gav bort skogarna till ett klimatprogram
fjällen till ett EU-råd som inte minns vårt namn.
Marken vi bodde på såldes som “frivillig donation”,
för “världen behöver ytor”, löd deras motivation.

Och vapnen — ja vapnen — de skickades iväg,
med ett pressmeddelande om “global trygghetsväg”.
“Vi behöver dem knappt”, sa man, “för vi är så goda och kloka.
”Så hela arsenalen blev ett internationellt styrkebidrag att boka.

Järnmalmen gavs bort med ett pressat litet leende,
elen skickades till “framtiden” – vilket lät väldigt brännande.
Husen skänktes till “globala boendeexperiment”,
och sparpengarna hamnade i “initiativ som känns relevant”.

Och marken under våra fötter… ja, till slut försvann den med,
till “projekt för hållbarhet i en internationell led”.
“Ni behöver ingen jord”, sa de, “ni får hyra en bit av staten sen.
”Fast staten redan hade skänkt den bort — igen och igen.

Och folket undrade tyst: “Finns det något som vi får behålla här?
”Politikerna svarade glatt: “Absolut! Ett tackbrev — det räcker väl där?”

Allt vi äger… ger vi bort.
Allt vi har… blir export.
Varje skog och varje sjö, varje gård och varje port —
allt ska delas, allt ska skänkas, tills vi inte längre vet vad vi gjort.
För Sverige är bäst… på att ge bort mest.

Och när landet var tomt och stilla,
utan saker, utan slott, utan villa,
utan mark och utan vapen — allt var borta och förbi —
sa politikerna stolt:
“Nu är vårt arbete äntligen klart… vi har inget kvar att ge ifrån oss i förbi.”

Allt vi ägde… gav vi bort.
Allt vi hade… blev export.
Men så länge världen tackar, är Sverige väldigt stolt —
för ingen gav bort mer…än vi som gav bort allt… på kort.

Snart är allt borta, men vad gör det så länge andra är glada…