7. Sluta prata om hur ditt barn "är".

Hon är ett gnälligt barn.

Han är utåtagerande.

Idag vill jag prata om de etiketter som vi föräldrar sätter på våra barn.

Trotsig, jobbig, gnällig, bråkig, lat…

Har ni tänkt på att vi gör det ganska svårt för oss själva,

när vi pratar om hur våra barn är.

Om min son är trotsig, då behöver jag påverka hans personlighet

för att också få honom att ändra sitt beteende.

Å andra sidan gör vi det samtidigt ganska lätt för oss själva,

när vi pratar om hur våra barn är.

Om min dotter är oflexibel, då spelar det ju ingen roll hur jag agerar.

Hon är ju som hon är.

Jag skulle önska att vi föräldrar slutar prata om hur våra barn är

och istället börjar prata om vilka behov våra barn har.

Ett oflexibelt barn är ett barn med behov av förutsägbarhet.

Ett trotsigt barn är ett barn som kanske har behov av inflytande över sitt eget liv?

Ett gnälligt barn är ett barn som kanske skulle må bra av kontakt och närhet

med de vuxna i sin omgivning?

Om vi föräldrar pratar om vad våra barn behöver – snarare än på hur de är –

ger vi oss själva en möjlighet – men också ett ansvar - att hjälpa våra barn.

Barnet med behov av förutsägbarhet blir kanske hjälpt av att vi pratar igenom

vad som kommer att hända, på vilket sätt, när och vem eller vilka som kommer att vara med.

Barnet med behov av inflytande över sitt eget liv blir kanske hjälpt av

att hon själv får välja vilka kläder hon skall sätta på sig på morgonen,

i vilken ordning hon vill göra saker och ting

och om hon skall promenera eller åka vagn till förskolan?

Barnet som längtar efter kontakt och närhet skulle kanske må bättre om hon visste

att vi varje morgon sitter vi en stund i soffan och myser och pratar tillsammans,

att vi varje dag, när vi kommer hem, äter frukt tillsammans

och att vi varje kväll läser två sagor innan det är dags att sova.

Vi kan se ett lättskrämt barn, eller ett barn med behov av trygghet.

Vi kan se en lat pojke, eller en pojke med stort behov av återhämtning.

Vi kan se en blyg flicka, eller en flicka som vill vara trygg i det sociala samspelet.

Jag tror att det är spelar roll hur vi vuxna pratar om våra barn. Vad tror du?